Utskärning av läder och förberedelse för sömnad

Den här vägledningen visar hur jag först placerar mallen korrekt på lädret och ritar av linjerna. Därefter går den igenom hur jag klipper ut lädret utan att något förskjuts, och hur jag markerar stygnhålen så att de ligger jämnt längs kanten. Avslutningsvis visar den hur hålen sticks ut med syl så att lädret är klart för sömnad.

Jag börjar med att rita av mallen på lädrets utsida med en tunn tuschpenna eller kulspetspenna. Man kan också använda en fettpenna eller liknande, men jag föredrar en tunn tusch eftersom den ger precisa och tydliga linjer som är lätta att följa vid klippning och senare bearbetning.

Lädret jag använder är hårt pressat förpartsläder med en tjocklek på 2,2–2,4 mm. Den här tjockleken ger slidan god stabilitet samtidigt som det fortfarande kan formas runt kniven utan problem.

När mallen är avritad klipper jag ut lädret efter linjerna. Här är noggrannhet viktig – även små avvikelser syns när slidan ska sys. Jag håller lädersaxen i en vinkel på cirka 30 grader för att få rena snitt och använder min Osborne-sax, som klipper särskilt precist och lämnar minimala ojämnheter.

Efter klippningen syns de karakteristiska sneda kanterna längs slidans sidor.

Därefter markerar jag var sömmen ska placeras. För detta använder jag ett litet egentillverkat verktyg av renhorn, men ett rigeljärn eller en passare kan också användas. Jag lägger hulraden cirka 2,0 mm från kanten. Mindre avstånd ger en smal och fin söm, men om avståndet blir för litet riskerar man att lädret spricker när hålen sticks.

Jag markerar hålen med ett 3,0 mm markeringshjul som fungerar bra till pärlsöm, och jag räknar dem noggrant så att det blir lika många hål på båda sidor av slidan.

Själva håltagningen görs med en rund syl. Jag för sylen snett in från ovansidan av lädret så att den kommer ut mitt i lädrets tjocklek. På så sätt får sömmen ett stabilt och hållbart förlopp, där tråden ligger centralt och lädret inte spricker vid användning.

Hålen som sticks med sylen ska placeras exakt i mitten av lädrets sneda kanter. När hålen ligger på den här mittlinjen möts de två läderkanterna jämnt när slidan sys ihop. Det gör att tråden får samma avstånd till ytan på båda sidor och lädret dras ihop på ett jämnt sätt. Resultatet blir en tät, regelbunden och stabil söm som varken drar snett eller lämnar små öppningar längs kanten. Det bidrar både till styrka och ett prydligt, professionellt uttryck i den färdiga knivslidan.

För att göra slidan mer flexibel och lättare att forma tunnar jag ut lädret både i botten och upptill med en läderskärare. Detta är särskilt viktigt vid spetsen så att slidan kan böjas runt knivbladets spets utan att materialet blir för stelt eller för tjockt. Samtidigt behåller slidan sin styrka och exakta passform, vilket är viktigt för både funktion och estetik.

Vingarna i den övre delen av slidan tunnas också gradvis ut så att materialet blir mer följsamt mot spetsen. Syftet är att lädret senare ska kunna läggas tätt runt knivskaftet utan att skapa små bulor eller motstånd när slidan formas under sömnaden. När vingarna är rätt tunnade kan de läggas jämnt över varandra, och lädret följer skaftets konturer på ett naturligare sätt. Det ger ett slätt och precist avslut kring knivens instickspunkt. I ett annat inlägg går jag igenom själva sömnaden och formningen, där det blir tydligare hur den tunnade delen av lädret arbetar i processen.