Utslipning av knivblad på bandslip

Denna vägledning beskriver hela processen för att tillverka ett knivblad av damaskerat stål – från skiss och överföring till stålet, genom grov- och finslipning, fasformning och detaljer, tills bladet är redo för härdning. Den visar hur man svetsar fast tången, markerar mittlinjen, använder en jigg för exakt fas och slipar gradvis med finare band. Slutligen läggs de sista detaljerna på fasen och stämpeln sätts innan bladet härdas. Vägledningen kombinerar praktiska arbetsmoment, rätt verktygsval och små hantverksdetaljer som säkerställer ett professionellt resultat.

Jag börjar alltid med att designa och rita det blad jag vill göra på ett papper. Hela formen ritas upp – även tången. Eftersom jag ofta använder samma bladform har jag gjort en mall i tunn mässingsplåt som kan användas om och om igen. När designen är klar överför jag den till stålet. Först täcker jag stålet med en kraftig spritpenna och ristar sedan upp konturen med en ritsnål. På så sätt förblir linjerna tydliga under arbetet. Om man bara markerar med penna försvinner strecken snabbt av värmen vid slipningen och av vattnet vid kylningen.

Till det här bladet använder jag ett stycke damaskerat stål från Balbach. Eftersom materialet är ganska dyrt skär jag inte ut tången direkt i stålet. Tången har ingen funktion i själva bladet, då den ändå bara ska limmas in i skaftet. I stället svetsar jag fast en tång i ett annat stål. Mer om det senare.

Jag spänner fast stålet så att jag kan komma åt att skära ut bladet med en vinkelslip. KOM IHÅG skyddsutrustning. Glasögon och hörselskydd är ett måste när man arbetar med vinkelslipen.

Sedan skär jag bort de överflödiga delarna av stålet med vinkelslipen. Jag skär så nära linjerna som möjligt – då blir det mindre att slipa bort senare på bandslipen.

Bladet är nu grovt utskuret. De tydliga linjerna från ritsnålen syns fortfarande.

Nu kan jag svetsa fast tången på själva bladet. Jag använder en svets där tråden innehåller flussmedel, vilket fungerar mycket bra. Om man arbetar med andra stålsorter som inte är damaskerade är det enklast att slipa ut tången tillsammans med resten av bladet, så att det blir i ett stycke.

När tången är svetsad slipar jag ner själva svetsfogen så att tången ligger plant med resten av bladet. Till att börja med gör jag det bara grovt.

Dags att forma bladet på bandslipen. Jag använder ett grovt slipband som snabbt tar bort material. Min bandslip har elektronisk hastighetsreglering, så jag kör helt enkelt så snabbt som möjligt. Det gör inget om stålet blir varmt eller blåfärgat i det här skedet – det är först efter härdning och anlöpning som man måste vara försiktig. Övergången till skaftet markerar jag med ritsnål så att linjen blir helt rak.

Bladet är nu grovslipat runt om. Jag slipar tången tunnare på ytan än själva knivbladet, vilket underlättar monteringen av skaftet senare.

Nu kan jag slipa bladet plant på ytorna. Jag använder en kraftig magnet för att hålla bladet. Slipningen sker på bandslipens planslipsyta med ett slipband av kornstorlek P120. När man köper stål är det vanligtvis ganska rakt, men för ett handsmitt blad där glödskal och ojämnheter måste tas bort kan man börja med ett grövre band.

När man ska slipa fas på blad måste man börja med att markera mittlinjen. Därför målar jag hela bladets undersida med tusch, precis som tidigare.

Det finns flera sätt att markera, och det finns specialverktyg för ändamålet. Jag använder ett vanligt borr som är 0,5 mm tunnare än bladets tjocklek. Bladet placeras på en plan yta – gärna en granitplatta eller ett glasstycke – och sedan drar jag borret längs bladets kant som en slags ritsnål. Det ger en tydlig linje i tuschen. Jag markerar från båda sidor så att två parallella streck bildas med ett litet mellanrum. Det är dessa linjer jag slipar mot när jag formar fasen.

För att slipa fasen har jag gjort en jigg för att hålla bladet. Den består av ett vinkeljärn med en fastskruvad bottenplatta som sticker ut 2 mm i botten. Bladet kläms fast mot jiggen med en svetstång, med ryggen mot bottenplattan, vilket ger bra åtkomst för slipningen.

Fasen slipas på ena sidan först, med strecken i bladets botten som riktmärke. Jag använder ett Ø250 mm kontakthjul, vilket ger en lätt konvex fas. Slipningen sker genom att vinkla plattformen så att vinkeln stämmer med fasen och föra jiggen med bladet fram och tillbaka över bandet. Jag använder ett grovt slipband för att snabbt ta bort material.

När ena sidan är klar vänder jag bladet och slipar andra sidan. Jag slipar endast fram till strecken och lämnar en liten platt yta i mitten. Denna lämnas kvar eftersom bladet inte får slipas helt ihop; annars riskerar eggen att ”krulla” under härdningen.

Man måste vara noga med att fasen startar på samma ställe på båda sidor, så att eggen blir helt symmetrisk. Med jiggen är det faktiskt mycket enkelt att kontrollera. Om man vill göra en toppfas slipas den på samma sätt som huvudfasen, men jag gör inte toppfasen lika hög.

När fasen är slipad runt hela bladet efterbearbetas den med successivt finare slipband. Jag börjar med P80 och avslutar med P400. Det är enklast att göra detta innan bladet är härdat, eftersom man måste vara mer försiktig när stålet redan är härdat.

När bladet är helt färdigslipat kan jag lägga sista handen vid detaljerna innan härdning. Vid fasen rundar jag vanligtvis av med en liten filning. Det avslutar fasen på ett snyggt sätt och ger dessutom ett mycket estetiskt resultat. Toppfasen får samma filning.

Och sedan ska jag sätta in min stämpel. Det kan lätt göras innan bladet är härdat, eftersom stålet fortfarande är mjukt. Har man större stämplar kan det vara fördelaktigt att stämpla medan bladet är uppvärmt.

Därefter är det dags att härda bladet. Hur det görs beskriver jag i en annan vägledning.